Hej!

Det var ett tag sedan. Som vanligt så är det fullt upp med livet som kommer emellan. Morten (min pojkvän) och jag bestämde oss för att skaffa en katt ihop. Vi har pratat om det länge och vi ska ändå ha det när vi bor ihop senare.

Han åkte iallafall från Stockholm till Helsingborg för att hämta lilla Sushi på 4 månader. Hon skulle ha avlivats om ingen annan ville ha henne och då utbrast jag att vi måste ha henne.

Vi har haft henne i lite mer än en vecka nu och det går bra, hon älskar att sova och att leka. Hon är också väldigt smart för sin ålder. Det är väldigt jobbigt för mig ibland (bryter ihop och gråter) för hon håller mig vaken på nätterna och busar runt i hela lägenheten. Men tydligen brukar det bli bättre när dom har blivit kastrerade och äldre så det ska vi absolut se till att hon blir. Hon är även försäkrad.

Även fast det är jobbigt ibland (för att jag är ovan) så är det mysigt med sällskap när inte min pojkvän kan vara här hela tiden. Hon är så älskad av oss. Välkommen hem Sushi!

  Lilla Sushi (sorry för en massa fula svarta prickar i bilden, min mobilkamera är tyvärr rätt dålig!)

PS. Sushi har instagram om ni vill följa. Klicka här för att komma till den!

Igår var jag på EuroPride Paraden i Stockholm. Det var första gången i mitt liv som jag var på Pride och det var helt amazing.

Jag gick stolt med i paraden med min pojkvän och hans mamma. Vi hamnade i "Marching for those who can't"-ledet och det var riktigt speciellt. De hade vita tröjor och tejp för munnen.

Jag kände solidaritet, uppskattning, samhörighet och en stor respekt från åskådarna. Det är sällan man får det i vardagen och jag gick paraden för att jag är kvinna, kristen, har autism och är pansexuell och för att jag vill kunna få vara mig själv utan att bli hatad. Jag får alltid en massa hat online just för att jag är dessa saker. INGEN ska bli diskriminerad pga deras sexuella läggning eller hur man ser ut. Enligt mig då.

Högerpopulisterna kom i slutet och stod på en balkong (?) och skrek "jävla kommunister" och hade en banderoll där det stod "Mamma+pappa=barn". Vi var i princip mål men vi buade ut dom och några pekade finger. Polisen tog bort dom och vi jublade åt "segern".

Hur svårt ska det vara att acceptera att ALLA människor är olika men ändå lika mycket värda? Hur kan man hata så mycket? Anyway, detta är något jag ska gå på nästa år också. Pride är oerhört viktigt för mig och för många andra.

Peace. 

To love another person is to see the face of God

En bild från Sims som jag redigerade lite (gjorde den bara mörkare)

Hej!

Jag startade den här bloggen för jättelängesen och jag har bloggat till och från i flera år, har haft tusentals olika bloggar känns det som och aldrig varit riktigt nöjd. Jag tänkte ge den här bloggen ett försök. Bloggplatsen ligger mig ändå varmt om hjärtat, det är en så enkel bloggportal.

Mitt namn är Anna och jag är 27 år. Jag bor i Stockholm och i bloggen tänkte jag dela med mig av min vardag, hur det är att leva med psykisk ohälsa, tankar och åsikter, musik, film, och en massa annat.

Mina intressen är såklart musik, att sjunga, måla, spela Sims (kommer lägga upp Simsgrejer här), skriva, allt som har med det övernaturliga att göra, fotografera, film, serier och smink. Jag älskar även musikaler och teater då jag är en estet människa.

Jag som person är väldigt introvert och älskar att vara själv, men jag umgås såklart nästan bara med min pojkvän. Jag är så tacksam över att jag har honom i mitt liv.

Annars är jag bra på att lyssna, hjälper gärna så gott jag kan, är lojal, tillmötesgående osv.

Jag är kristen, eller protestant skulle man nog kunna kalla det också, en modern kristen. Det är något jag får skit för på nätet varje dag eftersom mitt motto är att vara snäll. (Kindness takes you far.   ) Jag brukar säga: är det så lätt att sprida hat så borde det vara minst lika lätt att sprida kärlek. Det är inte så himla svårt, you know.

Jag har saknat att ha någonstans att skriva av mig. Vill folk läsa det så är det såklart ett plus, men det är ingenting jag bryr mig om. 

Jag finns på twitter ifall ni vill kontakta mig.

Nu tänkte jag inte skriva så mycket mer, det blev ganska mycket i "första" inlägget.

Be kind.

  Jag och min pojkvän, Morten. Han är mitt allt!

En väldigt stor bild på mig!