Igår var jag på EuroPride Paraden i Stockholm. Det var första gången i mitt liv som jag var på Pride och det var helt amazing.

Jag gick stolt med i paraden med min pojkvän och hans mamma. Vi hamnade i "Marching for those who can't"-ledet och det var riktigt speciellt. De hade vita tröjor och tejp för munnen.

Jag kände solidaritet, uppskattning, samhörighet och en stor respekt från åskådarna. Det är sällan man får det i vardagen och jag gick paraden för att jag är kvinna, kristen, har autism och är pansexuell och för att jag vill kunna få vara mig själv utan att bli hatad. Jag får alltid en massa hat online just för att jag är dessa saker. INGEN ska bli diskriminerad pga deras sexuella läggning eller hur man ser ut. Enligt mig då.

Högerpopulisterna kom i slutet och stod på en balkong (?) och skrek "jävla kommunister" och hade en banderoll där det stod "Mamma+pappa=barn". Vi var i princip mål men vi buade ut dom och några pekade finger. Polisen tog bort dom och vi jublade åt "segern".

Hur svårt ska det vara att acceptera att ALLA människor är olika men ändå lika mycket värda? Hur kan man hata så mycket? Anyway, detta är något jag ska gå på nästa år också. Pride är oerhört viktigt för mig och för många andra.

Peace. 

To love another person is to see the face of God