soderlund

Inlägg publicerade under kategorin text

Av Anna - 8 december 2018 17:18

Hellooo.


Den här veckan har varit riktigt jobbig. De senaste dagarna och igår har jag varit väldigt deprimerad. Det är inte kul att sitta och vänta på att få svar från komvux, försörjningsstöd osv osv. Jag vill bara kunna ha ett normalt liv, studera halvtid och jobba halvtid, samt kunna bo ihop med min pojkvän.

Ugh. Det går verkligen upp och ner.

Nu i helgen är det julmarknad när i Nora och jag, mamma, Mattias och mormor gick på den idag och jag köpte lite godis. Vi gick bara och kollade på alla stånd och sen köpte det vi skulle ha för folk var rude och trängde sig förbi, plus att det regnade och var rått ute så det gick fort.


Nu är man trött, jag somnade runt 6 imorse och gick upp 9. Men det är okej, försöker fixa mitt dygn. Det tar alltid tid att fixa det.


Roten till mitt mående just nu är saknaden av min pojkvän. Han har inte kunnat komma hit för han har varit sjuk osv och det gör så ont att inte kunna träffas. Jag mår inte bra utan honom för länge.

Nu ska jag fortsätta kolla på Svensson Svensson innan jag börjar gråta igen. Jag grät hela natten.


Jag hoppas att jag kan må bättre snart. Jag försöker verkligen. Men ibland blir man trött på allt och på att kämpa och vill bara inte.


Tjingeling.

Av Anna - 3 december 2018 15:37

Hellooo.


Vaknade kl 11 idag och såg att jag hade fått ett mejl från Microsoft om en ovanlig inloggning och det visade sig att någon från Rumänien hade använt min mejl, sen skulle jag in på Youtube i min vanliga ordning och då ser jag att någon har hackat sig in även på den och ändrat och tagit bort ALLA mina subs och subbat på en massa annat konstigt, plus att personen hade ändrat mitt namn.

Så jag har suttit här sen 11 och försökte få tillbaka min mejl åtminstone och det fick jag. Sen har jag bytt lösenord på allting och rensat. Som tur är så har personen inte hunnit längre än min mejl och Youtube. Jag tog även bort min Youtube så inte personen kan använda den något mer och nu har jag gjort ett nytt konto där. Det suger för jag måste komma ihåg vilka jag subbade till.

Klockan är nu alltså snart 4 och jag har suttit med detta hela dagen. Jag har knappt hunnit gå på toa, duscha, borsta tänderna eller ätit.

Detta förstörde hela min dag, plus att jag har mensvärken från helvetet. UUGH. Mitt tips till er idag är att; byt lösenord på alla era konton! Ha inte för enkla lösenord heller.

Nu ska jag fortsätta sura lite och kolla Youtube.


 

Av Anna - 29 november 2018 14:36

Tjooo! Eller något. Jag vet inte ens om det är någon som läser min blogg. Om det är det så får man ju skriva en kommentar eller gilla ett inlägg så blir jag glá. Jag skriver mest för min egen skull ändå.

Nu har jag bott hos mamma ett tag och jag har redan hunnit varit hos studievägledaren och jag ska börja studera i januari och då blir det svenska 3 och engelska 6 till att börja med. Jag hade ju tänkt läsa upp mina gymnasiebetyg.

Igår var jag även till Arbetsförmedlingen och flyttade över mig från Stockholm till Nora och jag har fått en tid där i början av januari så vi får väl se hur det går.

Imorgon ska vi till soc och se ifall jag kan få försörjningsstöd. Det enda jag väntar på är ett avslag från FK som inte har kommit än, annars har vi alla papper som behövs, I think. Jag måste ju få någon inkomst och det vore väldigt konstigt om dom inte kan/vill hjälpa mig. Det är därför jag tar med mig mamma, för hon är envis och kan ryta ifrån om det behövs. Det kan jag också iofs men jag brukar vara för snäll.

Annars går det ganska bra, börjar komma i ordning med myndigheter och tandläkare osv. Det går sakta men säkert framåt. Jag önskar ju såklart att jag kunde flytta in med Morten nu i en lägenhet men det går ju inte alls som det ser ut just nu.

Idag har vi städat här hemma, mamma och jag. Jag städade lilla toan och mitt rum.


Annars så saknar jag min pojkvän hela tiden, det är fett jobbigt att vara utan honom ;(   


Nu ska jag fortsätta vila lite. Är så himla trött hela tiden. Vi hörs!


  Ungefär så känns det ^   

Av Anna - 22 november 2018 14:23

Hallå, hej.

Nu har man flyttat hem till mamma då. Det fick bli i söndags för jag insåg att det inte skulle gå att vänta längre och Mortens familj kunde hjälpa mig så, så why not.
Det har varit tufft. Jag har haft ganska mycket ångest och jag fick ångest igår kväll runt 8-9 och hade det hela natten fram tills ungefär 9 på morgonen idag. Jag kräktes även inatt.. Jag lyckades iallafall sova emellanåt.

Men när jag vaknade vid 12 så gick jag upp och duschade, sen plockade jag ordning i mitt rum och åt lite "lunch".

Mamma försöker hjälpa mig med en sak i taget, vi har ringt Försäkringskassan, försörjningsstöd, tandläkaren osv osv. Som det ser ut nu så måste jag ansöka om försörjningsstöd och då måste man ha en del papper och det har vi fixat. Det enda som är kvar som vi väntar på, är mitt beslut från Försäkringskassan som inte kommer förrän i början av december. Sigh.

Nästa vecka ska jag och mamma dock träffa studievägledaren här i Nora för jag ska börja studera. Jag ska bara börja med svenska och engelska, but still. Just ja, det var betygen som jag även ringde om som vi väntar på.


Som det ser ut nu så ska jag börja studera och då får jag lite pengar varje månad från CSN iallafall. Sen får jag förhoppningsvis försörjningsstöd. Sen ska jag skriva in mig på arbetsförmedlingen här i Nora och be dom utreda mig för att få ett deltidsjobb som passar mig eftersom jag har autism och blablabla.

Det är kaos känns det som. Jag tycker synd om mamma som måste ta hand om både mormor och mig. Mormor flyttade hit från Värmland nyligen eftersom min morfar dog. Så mamma och hennes man måste hjälpa henne att sälja sitt gamla hus och göra en massa annat, plus allt som hände mig nu. Jag grät hela dagen igår. Ibland känns det hopplöst och ibland känns det hoppfullt. Jag är glad att jag har mamma och att jag kan bo här så jag slipper vara hemlös.

Det är sjukt jobbigt att vara ifrån Morten (min pojkvän). Han fick ju flytta hem till sina föräldrar. Vi vill ju börja jobba (han ska det snart) och spara ihop pengar på vårt sparkonto så vi kan köpa en egen lägenhet i Uppsala. Men till en början får vi nog iallafall ta en lägenhet med ett första hands kontrakt, det är ju alltid något. Då får vi ju bo ihop.

Men ja. Han kommer hit imorgon och är här hela helgen så det ska bli himla skönt att få träffa honom lite.

Vi tar en dag i taget.

Förlåt om inlägget blev rörigt men jag orkar inte bry mig, jag ville mest uppdatera. Take care.   


 

Av Anna - 14 november 2018 19:44

Hej hej hallå.
Jag gjorde ett inlägg igår om att jag tänkte ta en bloggpaus och vi får se hur det blir med det. Jag tror jag istället kan blogga när jag har lust och har tid.

Som det ser ut just nu så måste jag flytta hem till mamma i Örebro. Jag har inte råd att bo kvar i lägenheten här i Sthlm eftersom min aktivitetsersättning löpte ut i oktober. Jag gick till en doktor och så höll jag på att söka förnyelse men jag sa till honom att jag vill börja jobba (jag har varit sjukskriven i flera år) och då tog dom bort det helt enkelt.
Jag har sökt en massa jobb här dygnet runt i flera veckor där jag bor i Sthlm och bara ETT företag av ungefär 30 har hört av sig och jag hinner inte få ett arbete för att kunna ha råd att bo kvar. Jag har även sökt hjälp i olika grupper på Facebook och googlat på fonder och stipendier. Jag kan ju få försörjningsstöd men då måste jag ha ett hyreskontrakt och min "hyresvärd" vägrar att skriva ett sådant för då kan han åka dit på det eftersom han hyr ut svart till mig.

Jag har inte råd med hyran den här månaden som (alltid) är på 3500 PLUS att det kom en elräkning på 1000-spänn-ish för någon dag sen. Det konstiga med det är ju att han sa förut att elräkningen brukar komma var tredje månad men nu har den kommit oftare. Och den här gången var den mycket dyrare än vad den brukar vara, runt 600-ish, men vi tror att det har med att vi fick låna ett element.

Det ser ut som att jag kommer att få hjälp att betala hyran, elen och internet-räkningen för att jag ska kunna komma iväg sen så fort som möjligt.

Planen är att jag ska bo hos min mamma i ungefär ett och ett halvt år för att arbeta + studera, min pojkvän ska flytta hem till sin familj igen och göra samma sak och då kan vi spara ihop till en egen lägenhet som vi kan köpa i Uppsala.

Det har vi pratat om länge ändå att vi vill göra.

Det suger att det blev såhär. Jag har mått extremt dåligt de här dagarna för jag har "arbetat" dygnet runt på lösningar och jag är slutkörd. Jag måste börja packa men det har jag inte orkat eller haft tid med varken idag eller imorgon. Jag har även en katt här som vi har haft i över en vecka nu och jag måste tyvärr lämna tillbaka henne till de förra ägarna så dom hittar någon ny familj för jag tror inte att mamma vill ha katten hos sig och det förstår jag. Vi får helt enkelt skaffa djur när vi bor ihop sen.

Detta plus att min storebror är hemlös, blev rånad och knivskuren så pass att han var tvungen att opereras för någon dag sedan. Det känns som att hela världen och Gud är emot min familj just nu. Vad har vi gjort för fel? Inget. Vi är bara offer för omständigheter.


Jag vågade knappt säga något till mamma om min situation för jag tänkte att hon skulle bli arg på mig men min pojkvän (Morten) ringde henne idag och förklarade allting och vår plan och hon var förstående och det var som en sten som lyftes från mina axlar när hon sa att jag får bo hos henne och hennes fästman. Jag har gråtit och gråtit och jag orkar ärligt inte leva på att inte ha någonting i månaden (pengar), så därför vill jag jobba.

Sorry för ett långt inlägg men jag var tvungen att skriva av mig.
Nu ska jag väcka min pojkvän som är helt slutkörd och kolla på film eller något, om det går.


 

Av Anna - 5 oktober 2018 15:53

Det är med ett tungt hjärta som jag gör det här inlägget. Allt började för ett par dagar sedan när vi märkte hur Sushi blev magrare och magrare. Vi började bli riktigt oroliga för hon sov hela tiden, mer än vanligt och hon ville inte äta eller dricka. Hon fick svårt att ta sig upp i soffan och sängen så jag fick hjälpa henne upp. Morten ringde sen till djursjukhuset för att fråga om råd och de sa att vi måste åka in akut direkt. Vi åkte in till djurakuten i tisdags och de tog tempen på henne och hon hade 40 graders feber. Vi kunde inte göra något mer just den dagen för vi visste inte då om hennes försäkring gällde, så vi fick ta hem henne över natten och hoppas på att hon skulle överleva natten. Vi kollade med försäkringsbolaget igår och försäkringen gäller så vi åkte in igår också. Vi var där från 12 på dagen till ungefär 8 på kvällen. De tog blodprover på Sushi och undersökte henne och det visade sig att hon hade FIP, en dödlig sjukdom. Det fanns ingenting vi kunde göra för att rädda henne och vi var tvungna att låta henne somna in där, på sjukhuset. Personalen gjorde det väldigt fint och lugnt för Sushi, även fast hon hade ont och led. Nu lider hon inte längre och det vore inte humant att välja att behålla henne en längre tid, det vore rent ut sagt egoistiskt. Just nu sörjer vi och försöker vara starka även fast man ser småsaker och tänker på saker man gjorde för henne, t.ex att lämna badrumsdörren öppen för henne så hon kunde komma in till sin kattlåda. Det är väldigt jobbigt utan henne och vi saknar henne hela tiden. Hon var alltid med oss och hon var med mig när jag mådde dåligt. Hon var inte ensam när hon dog iallafall. Hon har det mycket bättre nu, i himlen. Puss på dig min finaste ängel.   

 

 

Sushi fick somna in den 3e oktober kl 19:37.

Texten är taget direkt från mitt inlägg på Facebook. Jag orkade inte gå igenom allt igen och behöva skriva något liknande här.

 

Just nu är allt overkligt och jag och min pojkvän sörjer och har gråtit i flera dagar. Det känns som i en dröm och det kommer ta tid och det kommer bli bättre, sakta men säkert.  

Av Anna - 3 september 2018 18:21


Varför är det så viktigt med kärlek för mig?
Ja, varför inte? Det är så himla lätt att hata och jag brukar säga att det borde vara minst lika lätt att sprida kärlek.
Jag försöker alltid sprida positivitet på alla kommentarsfält som finns överallt. Det har nästan blivit mitt kall i livet att göra, men det innebär också att man får mycket hat tillbaka - av någon konstig anledning. Så fort man försöker hjälpa någon när någon annan beter sig illa mot den så attackerar den mig för att den personen inte förstår vad jag menar.

Jag förstår ärligt inte hur människor kan börja en dag med att säga till någon annan hur "jävla ful du är" eller liknande. Mår du verkligen så dåligt själv att du måste trycka ner andra för att må bättre? Hur svårt ska det vara att bygga upp varandra? Vet folk ärligt inte hur man gör? Eller går det mot normen att vara snäll? Det har nästan blivit ett skällsord.
Jag är troende och det ligger i hela min natur att försöka vara snäll mot andra, och tro mig, det kan vara riktigt svårt ibland när det handlar om människor som man inte kommer överens med. Det är bra att öva på det, att vara snäll alltså.

Livet har prövat mig väldigt mycket, jag är 27 år men jag har varit med om nästan allting känns det som. Det har gjort mig mer empatisk och jag tror att det finns en mening med det, med allting som händer. Som det står i Bibeln, "Gud prövar en inte utöver ens egen förmåga".

Det är lätt att vara snäll under alla hjärtans dag, mors dag eller runt jul men jag tycker ärligt att man ska vara snäll året runt. Jag brukar säga "kindness will take you far" och jag tycker att det stämmer. Du kommer inte långt med en slags instängdhet. Visst behöver man inte öppna upp sig för alla människor men det är inte det det handlar om. Det handlar helt enkelt om att försöka vara sitt bästa jag och försöka bli en bra människa för varje dag som går.

Så, jag vet inte, inlägget blev kanske lite all over the place men budskapet står kvar: Sprid mer kärlek!

(Heck, det är ju hela grejen med min blogg!)
Det är så mycket mer jag vill skriva inom det här ämnet. Vad mer borde jag ta upp?



                                                  

 Klicka på bilden för att få den större

Av Anna - 2 september 2018 10:53

Jaha, så var det september igen då. Nyss var det ju sommar, vad hände med tiden? Även fast den här sommaren var jobbigt äckligt varm så är jag inte riktigt redo för höst ännu. Men jag tror att det blir bra. Jag är lite nervig för jag brukar vara deprimerad under vinterhalvåret så vi får vänta och se hur det blir.

Jag har haft en sån sjuk ångest sen i fredags-kväll ungefär. Jag hade det igår också, spydde båda gångerna av det. Det var rätt längesen jag hade sån ångest men jag tror det är för att jag är nervös över att jag ska åka på min morfars begravning på onsdag. Jag har svårt att hitta i Stockholm och jag ska ta tåget till Uppsala och sedan åka till Örebro (där mina föräldrar bor) helt själv så det är lite läskigt. Men jag tror att det ska gå bra, det är bra att utsätta sig för jobbiga situationer. Jag får se om jag orkar blogga dom dagarna, jag lär stanna hos min mamma ett par dagar efter. Dock inte allt för länge för jag lär sakna min pojkvän och kissen.


En mer positiv grej är att min pojkväns bror fyller år idag och vi ska dit en sväng och fira honom lite. Hurraaay! Grattis William.   

      

Translate?

 

Presentation


Mest vardag

Mer om mig

Senaste inläggen

Kategorier

 

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

 

Fråga mig

0 besvarade frågor

 

Arkiv

Oxygen Black

 

 


Skapa flashcards