But you see, it's not me
It's not my family
In your head, in your head, they are fighting
With their tanks, and their bombs
And their bombs, and their drones
In your head, in your head, they are crying

 

It's the same old theme
In two thousand eighteen
In your head, in your head, they're still fighting
With their tanks, and their bombs
And their guns, and their drones
In your head, in your head, they are dying

  Lisa till vänster, jag till höger. Jag ser asful ut osv osv men jag bjuder på det hahahah. Ber även om ursäkt för den dåliga bildkvalitén!


I fredags hade Misslisibell en boksignering i Hödgalens bibliotek i Stockholm.
Jag och min pojkvän har väntat på att hon ska komma hit och då passade vi på att gå dit. Det var typ vi och en massa småtjejer. Det blev nästan fullt därinne och föst fick vi lyssna på en liten intervju om boken och om mobbning. Sen blev det signering och då fick jag till slut ta en selfie med Lisa. Det roligaste var nog att hon kände igen mig från Instagram. Jag gav henne grillchips och en celsius. Jag var så emotional när jag pratade med henne men hon fattade nog vad jag menade. Hon var jättesnäll IRL iallafall.   Det var kaos när alla trängde sig och höll på, de fick skrika högt att alla skulle backa, som tur var stod jag redan längst bak. Jag fick lite ångest när vi kom hem sen men det gick över.

Igår var första dagen på inlärningsveckan på caféet som jag skulle gå till. Jag gick dit, jag gjorde mitt bästa men det var ändå inte bra nog enligt ägaren. Jag fick sluta tidigare så jag åkte hem och blev sjukt ledsen. Jag funkar så, när jag försöker med något och det inte går bra så ger jag upp direkt. Jag ska avvakta lite tills jag hittar ett bättre ställe, just nu orkar jag inte.

Idag har jag haft ångest hela förmiddagen fram tills ca 14:00. Ugh. Har varit deppig sen igår och känt mig värdelös.

Men imorgon får jag iallafall äntligen pengar och på fredag ska vi gå på boksignering så det är ju något positivt i det hela. Nu ska jag fortsätta vila.  

Måndag - Läkarbesök 08:15

Tisdag - jobb 10:00-14:00

Onsdag - jobb 10:00-14:00

Torsdag - jobb 10:00-14:00

Fredag - jobb 10:00-14:00 ~ efter det ska jag och min pojkvän på en boksignering och träffa Youtubern Misslisibell.

Lördag - ledig

Söndag - ledig

Igår var det en händelserik dag. Jag skulle iväg på en arbetsinvervju med min pojkvän och vi var där ett tag och det gick bra, jag ska börja arbeta på tisdag (inlärning en vecka) och sen får vi se hur det går, men det ska nog gå bra. Jag får jobba på ett litet café i Stockholm. Ägaren var supertrevlig. Jag är mest nervös över ifall jag kommer hitta dit, inte hur arbetet kommer att gå, hahah. Förhoppningsvis leder det till ett heltidsjobb senare. Men ja, ägaren var väldigt positiv och himla glad över att någon ville jobba där. Det lär bara vara han och jag som jobbar där för caféet är litet (och mysigt).

 

När vi var hemma i Tyresö och precis gick av bussen så hör jag en massa skrik utanför centrum och sen hör jag någon som skriker "Ambulans, ring efter ambulans!" och då tittar jag mot det hållet där det låter och det är ett gäng människor som står där och några har panik. Tydligen ligger det en man på backen som hade blivit knivskuren i benet efter ett gängbråk. Jag och min pojkvän står en bit bort för att titta så att mannen är okej, jag är beredd att ringa polisen men jag avvaktar för att se om någon annan ringer och det var det, men jag kände ändå att jag måste stanna kvar. Precis efter att personen skriker efter ambulans så springer det förbi en man som är blodig i ansiktet förbi mig och Morten (min pojkvän). Vi tror att han är gärningsmannen och vi noterar åt vilket håll han springer åt och Morten memorerade hans kläder och hur han såg ut.

Människor var skärrade, barn skrek och några andra skrek av panik också. Folk var oroliga. Det kom tre polisbilar och två ambulanser och jag och min pojkvän pratade med polisen och lämnade signalement. Vi pratade även med andra som stod där. När vi var klara gick vi till bussen igen för att åka hem till min pojkvän för jag ville inte gå hem själv. När vi väntade så ringde polisen mig igen för att prata med Morten en gång till för att dubbelkolla en grej.

Det märks att det knappt händer något allvarligt där jag bor för folk hade verkligen panik och var skräckslagna. Vi hoppas att polisen får tag på dom som gjorde det. Här finns en artikel om händelsen.

Efter det så åkte vi hem till honom och där fick jag supergod mat som hans pappa hade gjort.

Det är med ett tungt hjärta som jag gör det här inlägget. Allt började för ett par dagar sedan när vi märkte hur Sushi blev magrare och magrare. Vi började bli riktigt oroliga för hon sov hela tiden, mer än vanligt och hon ville inte äta eller dricka. Hon fick svårt att ta sig upp i soffan och sängen så jag fick hjälpa henne upp. Morten ringde sen till djursjukhuset för att fråga om råd och de sa att vi måste åka in akut direkt. Vi åkte in till djurakuten i tisdags och de tog tempen på henne och hon hade 40 graders feber. Vi kunde inte göra något mer just den dagen för vi visste inte då om hennes försäkring gällde, så vi fick ta hem henne över natten och hoppas på att hon skulle överleva natten. Vi kollade med försäkringsbolaget igår och försäkringen gäller så vi åkte in igår också. Vi var där från 12 på dagen till ungefär 8 på kvällen. De tog blodprover på Sushi och undersökte henne och det visade sig att hon hade FIP, en dödlig sjukdom. Det fanns ingenting vi kunde göra för att rädda henne och vi var tvungna att låta henne somna in där, på sjukhuset. Personalen gjorde det väldigt fint och lugnt för Sushi, även fast hon hade ont och led. Nu lider hon inte längre och det vore inte humant att välja att behålla henne en längre tid, det vore rent ut sagt egoistiskt. Just nu sörjer vi och försöker vara starka även fast man ser småsaker och tänker på saker man gjorde för henne, t.ex att lämna badrumsdörren öppen för henne så hon kunde komma in till sin kattlåda. Det är väldigt jobbigt utan henne och vi saknar henne hela tiden. Hon var alltid med oss och hon var med mig när jag mådde dåligt. Hon var inte ensam när hon dog iallafall. Hon har det mycket bättre nu, i himlen. Puss på dig min finaste ängel.   

Sushi fick somna in den 3e oktober kl 19:37.

Texten är taget direkt från mitt inlägg på Facebook. Jag orkade inte gå igenom allt igen och behöva skriva något liknande här.

Just nu är allt overkligt och jag och min pojkvän sörjer och har gråtit i flera dagar. Det känns som i en dröm och det kommer ta tid och det kommer bli bättre, sakta men säkert.